Vaknade av mig själv i morse. Slog upp de blåa och kände att idag var dagen för beskärning av äppelträden. Hopp i kläderna och så fram med boken om beskärning. Hur var det nu igen? I takt med att frukosten försvann ner så vände jag blad efter blad. Kliade mig i huvudet och suckade en aning ibland.
Uppdaterad och klar letade jag fram sekatören. Klev i skorna och gick ut till 'Silva'. Rörde mig likt en boxare runt stackars 'Silva', som började darra av skräck. Fintade, var lätt på fötterna och så - pang - fimpades konkurrensskottet, de inåtväxande grenarna och så den där punkfrisyren längst upp som jag i höstas var så rädd för att ta itu med. Gallrade kart för första gången. Knock out!
Svärmor svängde cyklande in på gårdsplanen. Dags för trädet med äppelskorven. Adrenalinstinn började jag cirkulera runt 'Mantet'. Aha, ett konkurrensskott här med! Svärmor kretsade också kring trädet och beundrade och förundrades över alla kartar. Snipp, snipp så var konkurrensskottet också knockat och låg och sprattlade på marken. Svärmor avbröt hastigt sin beundran och kippade efter andan samtidigt som hon utbrast "Jär dö riktigt klok männisch?!".
Det står så i boken, försökte jag förklara. Svärmor var förskräckt. Men, men det står ju så i boken, försökte jag igen. Svärmor var borta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar